I den gamla nordiska mytologin kretsade livet kring världsträdet, asken Yggdrasil. I denna levde de
första människorna på jorden, Ask och Embla. Trädet hade tre rötter som försåg trädet med vatten
ur var sin källa. Den ena källan var kall och hette Hvergelmer, där bodde draken Nidhögg som
ständigt gnagde på roten. Den andra källan hette Mimers brunn, där bodde Mimer som genom att
dricka vatten ur källan visste allt som hände och skulle hända i världen. Men han vaktade den noga
så att ingen annan skulle få dricka. Den tredje källan hette Urdarbrunnen, där bodde de tre nornor-
na . Deras uppgift var att spinna människornas livstråd och hette Urd, Verdandi och Skuld. 
I trädets lövverk betade fyra hjortar, i toppen satt tuppen Gyllenkamme och gol. Vid hans sida satt
en örn som inte hette någonting, medan en liten ekorre vid namn Ratatosk var upptagen med att pila
upp och ner i trädet för att förmedla skällsord mellan Gyllenkamme och Nidhögg.
Mitt i detta träd låg människornas boning Midgård, men de begrep inte att de bodde i ett träd. Det
var nämligen ofantligt stort, bara grenen som Midgård låg på var lika tjock som vårt jordklot är i
diameter. Ovanför Midgård huserade asagudarna i Valhall under ledning av Oden, i trädet under
Midgård bodde jättarna med vilka människorna hade ständiga duster.
I dag får vi hålla till godo med våra duster med olika myndigheter, men de är väl så representativa
jättar för oss.