Alldeles där Gastagudan mynnar ut i Bruksgatan låg förr, mitt emot möbelaffären, en tomt med en
brunn på. Brunnen tillhörde gården intill, där familjen Wihlborg bodde i ena halvan. Från brunnen
hämtades vatten till den hembryggda lemonaden som tillverkades och såldes i bostaden. 
I min barndom fanns här ett skjul i vilket David bagare på bageri Premiér hade ställt upp en lastbil
av Fords modell T. Den hade man ett gott öga till, men uppmärksamheten gillades inte alltid av
ägaren, förståeligt nog. Numera är alltihopa borta, platsen utnyttjas som parkering till den närbeläg-
na keramikverkstaden.
Under några år fanns här dessutom en kiosk utmed Bruksgatan där mångas veckopeng hamnade.
Det var uppväxt med buskar på ömse sidor om kiosken, vilket utgjorde ett alldeles utmärkt ställe
för att ligga och lurpassa med falska plånböcker i ett snöre på trottoaren utanför. Dessutom utgjorde
staketet ett alldeles utmärkt skydd för attacker från offren, man hann långt iväg innan vederbörande
hunnit runt stakethörnan vid brunnen. Det gällde också utplantering av "lurpaket", dvs en kartong
med en tegelsten i. Många män har en oemotståndlig lust att sparka på en till synes tom kartong,
och denna filosofiska kunskap var till stor (skade-)glädje för oss småkillar.