|
Dagens Öresundstorg, eller Sundstorget, som man säger i dag har faktiskt blivit ganska
trevligt, men
det har definitivt inte mycket gemensamt med forna tiders
Öresundstorg. Det ligger intill Öresunds-
platsen, den triangel vid Strandgatan där bussarna förr
hade hållplats och där Pressbyrån hade en
kiosk i den byggnad som
även inrymde en väntsal för resenärer. I en liten skrubb i denna
fanns en
telefon som man mot avgift kunde använda sig av, många
träffar överenskoms säkert via denna
telefon.
Vid torgets södra kant låg Stattenahuset (se detta), med Wibergs
cykelaffär, garnaffär, frisör och en
klädesaffär. I anslutning till
torget låg fler butiker, i stort sett var det omgärdat av affärer.
Torget
omgavs av Järsös järnhandel, Dahls färghandel,
Hercules skoaffär, Höbers skeppshandel, Scans
köttaffär, Höganäs
blomsteraffär och Patriks café. Längs med norra kanten
låg en mjölkaffär, Hel-
singborgs Dagblads lokalredaktion och en matserv ring, medan den södra delen
gränsade till Hel-
gessons
diversehandel och Högfelts damsalong. Torget kantades tidigare av
träd och i mitten fanns
en plantering med en lyktstolpe som försåg
hela torget med ljus. På bänkarna under träden vid norra
kanten
samlades ledighetskommittén för att diskutera livets orättvisor. På
onsdagsförmiddagar var
det torgdag och lokala försäljare sålde fisk, grönsaker och annat
från egna stånd. Det var livligt be-
sökt och kommersen var god. Tyvärr ebbade det ut så småningom och nu
finns det ingen handel
kvar.
I
min barndom fanns en mobil kiosk på torget, där Wallins tillhandahöll glass och
varm korv. Den
riktigt spendersamme kunde få en "porting",
det vill säga korv med mos. Det var det glass på dagen
och korv på
kvällen åtminstone på sommaren.
Mitt på torget fanns en plantering och vid juletid hade man juldans och
lekar kring granen. Som liten
fick man en godispåse med sig hem och en liten episod har etsat sig
fast i mitt minne - vid en julfest
lyckades jag inte komma fram i trängseln vid godisutdelningen och blev
utan. Det fick Egon Persson
i diversehandeln på Bruksgatan reda på och vid ett senare besök i
affären fick jag en egen påse. Så
gick det till förr i tiden, till och med ett barns känslor togs
hänsyn till.
|