Trafiken mot Mölle hade alltid fått ske med häst och vagn, men i slutet på 1800-talet bestämde man
sig för att bygga en järnväg dit. Ett bolag bildades för uppgiften och man kom igång 1908 med
bygget, som stod färdigt 30 april 1909. Då hade man löst in tomtmark, byggt banvallar och en via-
dukt över Höganäsbolagets spår till hamnen samt spår fram till Mölle. Man lade även ett stickspår
ner till hamnen för godstrafik. Stationshus i byarna fram till Mölle hade också byggts. 
Järnvägen drogs utmed stranden, med förnämlig havsutsikt från tåget och skulle ha varit en attrak-
tion i dag som muséejärnväg. Första tiden drogs alla tåg av ånglok, men hela sträckan elektrifierades
så småningom. I min ungdom var det en av höjdpunkterna när man fick åka på skolutflykt till
Strandbaden med tåget. Men så började Höganäsbolaget att lagra avfallsmassor från sin produk-
tion på stranden vid Jompes (!) Till slut gick järnvägen i en ravin mellan fyra meter höga vallar på
båda sidor. Då började SJ att undersöka möjligheterna att flytta spåren närmare vattnet, man gick
så långt att man stakade ut en ny sträckning ungefär där cykelvägen mellan Jompes och Margrete-
berg nu går. Men sedan kom ju järnvägsdöden och SJ började konkurrera med sig själv genom att
köra bussar mellan Höganäs och Mölle. På så vis kunde man påvisa dålig lönsamhet för järnvägen
och trafiken upphörde 1963.