Den vanligaste badplatsen i Höganäs var trots Frihamnen nog Jompes. Varför det heter Jompes vet
nog ingen riktigt, kanske bodde det en sjöman vid namn Jompe i huset på udden. Namnet lever
trots allt kvar än. Dock är det Jompes som vi ser idag långt ifrån det som jag växte upp med. Då
fanns det vita stränder och höga klitter som sträckte sig ända ut till Margreteberg, i vattnet fanns två
stycken träbryggor som användes inte minst vid simskolans verksamhet. På stranden fanns en stor
omklädningsbod och alldeles intill fanns en kiosk där man kunde köpa glass och läsk. Från Höga-
näshållet kunde man endast ta sig dit genom att korsa Höganäsbolagets väg/järnväg till hamnen,
cykla längs den smala vägen utmed stranden förbi Frihamnen och fortsätta ut på strandängen där
man lade cykeln på marken bland ett hundratal andra. En bit in på landsidan fanns en planterad liten
skog av vresvuxna furor, som min svärmor varit med om att plantera. Här brukade man placera sin
filt i någon glänta vid blåsig väderlek. Där kunde man sedan äta sin medhavda smörgås med saft i en
patentkorkförsedd vichyvattensflaska. Många av dagens 40-talister har säkert många ljusa minnen
härifrån.
De större killarna brukade simma snett ut från bryggorna till Höganäs skärgård - Hästabonn.
Det är en ytterligare ör som inte syns i alla väder på grund av sin mindre storlek, men man kan fak-
tiskt gå dit ut om man startar rakt innanför den. Väl ute där lades stenar upp till solplattformar, dessa försvann vid nästa storm. Men vad gör det för en hoppfull yngling med överskottsenergi. Hästabonn
finns också kvar, men det är den ganska ensam om - det mesta andra runt Jompes har försvunnit.
Det är inte ens bra att bada där längre.