Dialekten i kustområden har alltid påverkats utifrån. Det kunde vara av strandade utländska sjömän, som i många 
fall fattade tycke för både trakten i allmänhet och någon vacker flicka i synnerhet och därför stannade kvar. Det kan
också vara andra inflyttningar. Detta är speciellt märkbart i skärgårdsområden, som av naturlighet är isolerade, men
även i kustområden som Höganäs. Förr skedde ju de flesta transporter via båt, eftersom vägar saknades. Detta var
en av orsakerna till isoleringen, både mänskligt och dialektalt.
Jag påstår inte att nedanstående dialektala uttryck har denna härstamning, men tanken är slående. Andra uttryck har
säkert uppstått av sig själv, huvudsaken var att språket skulle (som franskan) flyta lätt och obehindrat. Det innebar att
man både tog bort och tillsatte bokstäver, och enligt mitt minne så användes en del av nedanstående uttryck av en
del människor i Höganäs. Det är anmärkningsvärt hur dialekten snabbt förändrades med avståndet, så många uttryck
i tex Lerberget eller Ingelsträde är till viss del helt annorlunda. Man kunde direkt höra om någon kom från Höganäs,
Ingelsträde eller Jonstorp. 
Håll tillgodo.

ager (långt a): åker. Användes i båda betydelserna, dvs odlingsyta och i betydelsen "jag åker med". Som kuriosa
fanns det personer som använde en form av uttrycket för den bagagevagn, som förr användes av SJ:s gula trubb-
nosade bussar. Man uttalade det bag-age-vagn, den åkte ju efter.
annaförtaen (med betoning på tredje a:et): andtruten.
arta (kort a, tonvikt på första stavelsen): ärta. Se även nedan.
artan (kort a, tonvikt på första stavelsen): arton (18). Det var av denna anledning som shakt 18 och 19 fick sina
namn, dvs artan och nittan blev i folkhumorns namn Ärtan och Bönan. Uttalsmässigt lät arton och ärtan lika.
bränne: ved som är sågad och huggen. Ordet används också på andra sidan sundet, pejsebränne (spisved).
bue (tonvikt på u): knöl, drummel, träbock, osympatisk person       
bäfta: andas häftigt, stånka.
böda: laga en cykelslang med lapp, även lappen kallades en böda.
böst (långt ö): regnigt och ruskigt om väder.
desärvi (betoning på ä): då säger vi så. Används som avslutningsord när man skiljs åt, även om man inte kommit
överens om något. Betydelsen verkar vara hej då.
dåns (kort å): avloppsbrunn. Ursprunget oklart. Någon hävdar att det kommer från engelskans "down the sewer", (ner
i avloppet). Dånsarensare var följaktligen någon som rensade avloppen, en syssla som verkligen luktade illa. Ett
annat ursprung kan vara Thomas Stawfords uttryck för schakt; downs, som blivit synonymt för hål i marken. Vem vet?
enveden (kunde uttalas med tonvikt på första eller andra stavelsen): ihärdig, envis.
fjöla (tonvikt på första stavelsen): låter kanske ekivokt för en del, men betyder "peta", tex "han gack å fjöla i joren"
(han gick och petade i marken).
flyhänt: snabb och skicklig, får saker och ting ur händerna.
fåg (långt å): tunn nederbörd som flyger i luften
fö (långt ö): föda i betydelsen sörja för. Ex: Skaffar man glötta måste man fö dom.
förtröden (tonvikt på andra stavelsen): avundsjuk
förveden (tonvikt på andra stavelsen): nyfiken.
glött: litet barn
glötta: små barn (pluralis)
glötti (tonvikt på första stavelsen): barnslig, tramsig
guda (tonvikt på första stavelsen): en gata som går rakt ner mot havet. Används på fler ställen än här. Kan även
uttalas med tonvikt på andra stavelsen, betyder då "goddag".
går (långt å): gård, gårdsplan, bondgård.
hitt: varmt, hett.
hongen (med O som i opera): hunden
håns (kort å): gynnare, skälm, användes även som tilläggsord, tex "sprätthåns" om en klädsnobb.
hånt (kort å): hur. Gamla höganäsare vet hur man uttalar "håntedemedde", vilket för andra verkar rappakalja (hur är
det med dig). Hånt kan även uttalas med långt å, betyder då "förargligt".
håsa (långt å): strumpa. Sambandet med både tyska och engelska strumpor är uppenbart.
hälla se: lägga sig ner
ijåns (kort å): nyss, nyligen. 
illebrann (betoning på i): vedträ som brinner.
jånka (kort å): värma upp om mat eller dryck, dock inte koka.
jånket (kort å): lite varmare än kallt
jor (långt o): jord.
jär, järas, järt (långt ä): er, ert (sing och pluralis), ert, tex "järas trägår" (er trädgård), "himma hos järt" (hemma hos er).
jöve: gäng, hop
kaga (med långt första A): kaka
klabbsock: klantig person
knaber (långt a): knapp, knappt. Kan även betyda snaps.
lasarett (betoning på första stavelsen, medan sista nästan svaldes): samma betydelse, men lustig betoning.
lase (långt a): trasa
lasasånkare: lumphandlare, skämtsamt för klädeshandlare (se ovan).
liadann (kort andra a): likadan, se även sammerdan(n)
lua: steka över öppen eld, grilla. Användes speciellt om fisk (ål).
mad (långt a): användes om mat i allmänhet, men om smörgås i synnerhet, "mor, gör en korvamad, ja e sylten".
mens: medan, under tiden, tex "mens tid e" (medan det är tid) eller "ja gräver mens du räfsar".
måga (långt å): mocka (i ladugården).
måsla:  småpyssla, fördriva tiden
möed, möen (långt ö): mycket
mög (långt ö): skräp, något av dålig kvalitet, eller smuts (tex möghåns om någon smutsig).
nällad:  angelägen
näri (tonvikt på första stavelsen): snål, om sig och kring sig.
omme (kort o, tonvikt på första stavelsen): omkring, borta tex i uttrycket "däromme" (där borta). Koppling till danskan.
planbog (tonvikt på första stavelsen): plånbok.
poss (med o som i opera): sur, grinig.
päregröd: potatismos. Inget särskilt ovanligt ord, användes lite överallt.
rahänt: sägs om något som kan göras snabbt och enkelt, eller att någon är som gör saker snabbt och enkelt
(ibland sägs personen vara rahänd)
redi (betoning på första stavelsen): riktig, rätt.
romla (kort o): handla godis
romma (kort o): träffa, "om man skjuter bör man romma"
rullebör (långt ö): skottkärra. Det i särklass mest kända skånska uttrycket, behöver knappast översättas?
räli (långt ä): ful, otäck.
sammadan (lika betoning): likadan (hopblandning med sammaledes). Uttalades även "sammerdann".
smeka (tonvikt på första stavelsen): smörgås.
spae (tonvikt på a): spade. Typexempel på hur man förenklar uttalet.
sylten (lika tonvikt): hungrig.
tanta (tonvikt på första stavelsen): dam, tant. Exempel på jämnare koppling till nästa ord.
to (o som i opera): ludd. Har du lommeto? Antydde att man inte hade rent i fickorna.
tollor (kort o, tonvikt på första stavelsen): tofflor, trätofflor. Användes även i singularis, tolla.
trua (betoning på u): hota med knytnäven, hytta (hötta)
trö (långt ö): trampa, "trö ente påmme" (trampa inte på mig).
udan: utan.
vann: vatten.
voss: oss, tex himma hos voss har vi möed plass (hemm hos oss har vi mycket plats)

Jag tar tacksamt emot synpunkter och fler uttryck, adress på indexsidan. Hjälps vi åt, kan det bli riktigt skoj.